Karin Boye i rörelse

Från en stygg flicka

Jag hoppas du inte alls har det bra.

Jag hoppas du ligger vaken som jag

och känner dig lustigt glad och rörd

och yr och ängslig och mycket störd.

Och rätt som det är, så får du brått

att lägga dig rätt för att sova gott.

Jag hoppas det dröjer en liten stund...

Jag hoppas du inte får en blund!

ur Härdarna (1927)

Karin Boye (1900 - 1941) var en svensk kvinna med mycket intressant liv, även om det var kort. Paulina Helgeson skriver om henne:

Det finns bilder som biter sig fast, som genom sin bedrägliga tydlighet får extra stark lyskraft och ställer andra i skuggan. Bilden av Karin Boye, med stora mörka ögon riktade mot ett fjärran, är en av dem. Den passar, lika bedrägligt, ihop med bilden som skrevs fram av Margit Abenius i Drabbad av renhet, biografin över Karin Boye från 1950, som med fast hand vill bända bort Boye från vardagen och placera henne i upphöjdhet och avskildhet. En själ med två fjärrseende ögon, utan kroppens alla brister och begär; så var länge den rådande bilden både av personen och, tack vare de många biografiska läsningarna, av författarskapet. I själva verket, trots Karin Boyes komplexa förhållande till döden, så är det samlade författarskapet ett där livshängivelsen återfinns i en mängd olika variationer, och i prosan är konflikten mellan levande död och äkta liv ett av de centrala motiven.

En dag ska jag ta tid och läsa hennes biografi. Jag tror att det kommer att bli en värdeful läsning, för hon hade samband med Fogestadsgruppen, olika tidskrifter osv. Hon var mycket intresserad av psykoanalys och skrev även om det.   

Lyssna hur Lena Nyman singer Karin Boyes mest kända dikten som heter "Ja, visst gör det ont när knoppar brister" SVT 1978

I rörelse

Den mätta dagen, den är aldrig störst.

Den bästa dagen är en dag av törst.

Nog finns det mål och mening i vår färd - 

men det är vägen, som är mödan värd.

Det bästa målet är en nattlång rast,

där elden tänds och brödet bryts i hast.

På ställen, där man sover blott en gång,

blir sömnen trygg och drömmen full av sång.

Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr.

Oändligt är vårt stora äventyr.

År 1959 har Radioteatern spelat in Karin Boyes novel "Kallocain" som en radioteaterpjäs. 

Den karriärlystne forskaren Leo Kall har uppfunnit Kallocain, ett sanningsserum som kan avslöja en människas innersta tankar och drömmar. Nu kan alla dömas och alla kan ange alla. Men Leo Kall börjar tvivla på det diktatoriska samhälle han så länge arbetat för.

Dramatisering: Olof Fahlén.

Med: Gunnar Björnstrand - Leo Kall, Annika Tretow - Linda, Erland Josephson - Rissen, Sven-Erik Gamble - Nummer 135, Gösta Prüzelius - Polischefen, Henrik Schildt - Domaren. Försökspersonerna: Doris Svedlund, Barbro Hiort af Ornäs och Birger Malmsten.  

Regi: Willy Peters. (källa: http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/160539?programid=4453)