Saturday, August 20, 2011

känns som att börja från början igen

Jag var bortrest i två månader och kom tillbaka till Sverige nu på onsdagen (i dag är det lördag). Sommaren var fin i alla länder jag besökte. Det var väldigt givande att resa, lära känna nya människor, vara fri och nyfiken och göra allt vad man bara hittar på.

Jag har varit djupt intresserade av Frankrike och franska de senaste tiderna. Det lättaste vägen till nya språk går genom att vara med andra som kan språket, blanda sig in i olika sammanhang (möter, fester, små mataffärer i byar, tågstationer osv) och lyssna, lyssna, lyssna...(Jag gjorde en ordcheck just ny och det verkar vara så att jag har inga stavfel på ord jag har skrivit så länge, roligt!)

Här är jag i Syd-Frankrike i en liten by (Villeseque des Corberier) nära den Spanska gränsen. Fotograf: Filiz Telek från Turkey.

Jag var i Frankrike en hel vecka för att bland annat lyssna mig in i språket. Jag läste mycket, jag skrev mycket, jag spelade in fransktalande, jag samlade tidningar, böcker allting med franska ord på och jag lyssnade hela tiden.

Väldigt intressant var att tjuvlyssna på alla som kom till affären varje morgon för att köpa nybakad bröd. Det var som en riktig nybörjarkurs på franska varje morgon.

"Hej!" "Hur mår du?" "Allt är fint!" "God dag! God dag!" " Jag skulle vilja ha tre baguette och lite sinka, tack!" "Är det bra?" "Ja, det räcker!" "Vad kostar det?" "Varsågod trettio euros, tack!" "Ha en bra dag!" "Hej, hej!" osv.

Jag rekommenderar tjuvlyssnandet till alla språkintresserade människor. Det lönar sig säkert!
     
I början av sommaren var jag också i Finland. Det var någonting helt annat för jag förstår Finska nästan lika väl som Estniska. Jag tog båten från Stockholm till Åbo. Det var första gången jag var i Åbo (kulturhuvudstad i EU i år som Tallinn också), jag tyckte mycket om staden. Den var liten och fin med sjö och floden (the river på engelska, jag är aldrig säker på detta ordet, kanske därför att vi inte har några i Järna, det finns bara två ån)...

I Finland känner jag mig nästan som i Estland vart jag ursprungligen kommer ifrån. Allting tilltalar mig, alla lokalnamn på skyltarna vid vägarna, allting man pratar om kan jag följa utan extra ansträngning. Men jag har det svårt att själva säga någonting därför att mitt språk är bara passivt. Jag har lärt mig genom teve och läsandet och inte genom aktivt kommunikation mellan mig och andra människor. Det är som en special sorts språklig handikapp jag har.

Så i Finland var det viktigast att börja prata, att våga säga, att våga prova på ... Jag uppträde i en konferens om kompetens management (? på svenska? ledarskap?) och det gjorde jag på engelska förstås... men annars försökte jag hela tiden att öva min finska... det var roligt och lite nedlåtande (? embarrassing på engelska ?) därför att det tar så mycket mer tid att säga någonting, människor som lyssnar måste verkligen ha tålamod.

Den största delen av min sommar tillbringade jag i Estland hemma på landet hos min mamma och i andra ställen. Altja vart jag kommer ifrån är en liten by vid Östersjön i Lahemaa naturpark. Den är en av de mest besökta byarna i Estland, turister kommer från hela världen... Historiker tror att byn har ursprungligen varit en svensk by. Många har svenska efternamn även i dag. Min mormors namn innan hon gifte sig var Nakström till exempel.. Min familj har även en fin och populär turistgård där som kallas Toomarahva gård. Mest kommer tyskarna men i år var det även från Japan och Frankrike och Australien. Svenskarna hittar inte dit, bara de som har flytt från Estland på 40-talet och kommer nu som sommargäster tillbaka till deras gamla hus och gårdar. Jag undrar ibland varför vill svenskar inte uppleva Estland... kanske är vi för nära... kanske är vi fortfarande inte på kartor som svenskar använder...

Att vara tillbaka i mitt hem i Sverige känns skönt men med språket  har jag svårigheter... jag måste tänka efter innan jag hittar de rätta ord... det tar mer tid igen. I början när jag kom hem till Järna ville jag även gärna prata engelska med mina vänner...

I dag är det fjärde dagen i Sverige och att snacka svenska med grannarna känns bättre och bättre varje gång. Hoppas att jag snart är lika flytande som jag var två månader tillbaka och kanske har jag även kommit så långt att jag vill börja skriva på svenska dagligen.

På den här sidan http://rootsikeeled.blogspot.com har jag haft ganska många läsare. Tack att du följer mina steg på väg mot bättre språkkunskap! Alla kommentarer är hjärtligt välkomna! Alla förslag och idéer för att förbättra mitt svenska är även mer välkomna!

Lycka till oss alla som är intresserade av att lära sig nya språk och gott nytt skolår!     

No comments:

Post a Comment